anonym -

I'm sorry enkelve. I'm not more then a human. and in a way that I even don't know, it have become a relaxing way to make the school. i know it sound strange. 
I want want want to go togheter with you. Dose it matter for you? tell me so I know what to do.
Förlåt för min dåliga engelska.. hiih

Vädret börjar arta sig inför sommaren, likaså mitt och M's förhållande. Eller förhållande och förhållande, vi har ju inget förhållande - än. Men vem vet vad det blir för förhållande egentligen. Jag letar inte direkt efter något seriöst och långvarigt, det har jag haft alldeles för länge, och för att ge mig in på något sånt måste det kännas helt rätt. Just nu tycker jag dock (som tur är) att vi mer ligger på en flörtnivå, ni vet en sån nivå där man planerar att man ska ligga nära varandra när man kollar på film nästa gång. Jag gillar den nivån...

Vi får se hur det blir när vi träffas nästa gång, som faktiskt blir i helgen. Ska kolla på någon bra film, och jag har en känsla av det inte bara blir filmtittande. Jag hoppas det i alla fall.. fan vad länge jag har väntat på ett sånt här tillfälle egentligen. Och nu är det alldeles tillåtet dessutom. Herregud, det här är konstigt. Verkligen konstigt.

Sitter och pratar med M på msn och han frågade när vi skulle ta vår filmkväll som vi snackat om så länge men som aldrig blivit av. Jag vill ha den nu, precis nu. Suktar efter honom mer än någonsin tidigare, och det beror förmodligen på att han är en smula upptagen och inte alls så tillgänglig som tidigare. Därför känns det skönt att veta att jag inte har honom helt förlorad till någon annan. Undrar om han skulle vara otrogen mot henne med mig? Det hade jag gillat. Inte för att jag bryr mig om tjejen blir ledsen eller inte, henne skiter jag helt ärligt i, men för att veta att han faktiskt skulle göra det för min skull. Att han vill ha mig så mycket att han hade offrat henne. Gud, vilken underbar känsla det hade varit.

...är jag sinnessjuk?

En jävla känslomix just nu måste jag säga. Ena delen av mig tycker att det är tråkigt att det har tagit slut med pojkvännen, andra tycker att det är så sjukt skönt att äntligen vara fri och kunna göra lite som man vill. Flörta hit och dit, och hångla rundor. Vem har jag försökt att lura i mitt förhållande egentligen? Jag tror att jag är mer ämnad att vara singel faktiskt. Livet är underbart och jag vill fånga dagen som den är. Carpe diem, liksom.

Igår träffade jag M, och jag ville kyssa honom. Har velat det hur länge som helst, men nu har ju han flickvän. Ain't that nice? Hade varit perfekt igår. Men snäll som jag är så vill jag inte förstöra något för honom. Vet inte riktigt hur mycket han nu egentligen gillar den här tjejen. Enligt vårt senaste samtal om det så verkar det vara lite sisådär, så jag kanske skulle ha fångat tillfället? Det är lätt att vara efterklok, som man brukar säga.
Å andra sidan brukar det inte vara bra att göra det på fyllan, så det kanske är lika bra att vänta på det rätta tillfället, som ju obviously inte var igår. Äh, det är jobbigt det här med killar och känslor. Men jag kan hantera det, jag lovar.
Och jag tänker ta det så lugnt som det går och göra det jag känner för.

Btw, nämnde jag M i min parallellklass som är min flörtkompis? Han är söt. Han är charmig. Han är mysig, och jag ska träffa honom imorgon och ta det lugnt och njuta av solen (om det inte blir regn). Det blir mysigt. Men det blir inte mer än så. Han går som sagt i min parallallelklass. Jag gillar bara att leka med tanken.

Det är något vi tjejer är bra på, och jag blir så jävla less på det.
Om vi tjejer inte hade sutti över en latte på stans hippiga cafe och snackat om allt och alla så hade nog inte en bråkdel av alla tjejer bilvit smutskastdade. Ord som hora, fitta, slyna, billig osv. används i vid fel tillfällen. För hur många av de tjejer som blir kallad för hora tar egentilgen betalt då dem hoppar i säng med någon kille. Ingen!
Alla tjejer klagar alltid på att det alltid är tjejer som får ord som hora kastat efter sig. I många lägen är det inte bara killen som säger det, utan snackat tar fart bland tjejerna då dem inte har något bättre att snacka om. Om tjejer istället hade stöttat varandra, istället för att smutskasta varandra, hade orden antagligen heller inte missbrukats på de vis som dem faktiskt gör idag. Killar skulle aldrig sitta och snacka på de vis som tjejer gör. Dem hyllar någon om han legat med många. Vad är skillnaden i praktiken egentligen?
För fan tjejer, de är dags att vi skärper oss och istället stöttar varandra.

Haha, komiskt eller vad? Det som "dubbelve" skrev i inlägget tidigare om hennes killkompis som plötsligt slängde ur sig att han varit kär i henne under en period, har, komiskt nog, sagt precis samma sak till mig. Även jag och han är mycket bra vänner, en gemensam kompis till oss alltså, och det var någon gång för två somrar sen tror jag, som han skrev till mig på MSN att han hade börjat gilla en tjej som jag kände mycket, mycket bra. Jag kunde inte komma på vem det var, så jag tvingade ur honom svaret: Dig!
Mig? Ursäkta?
Han och jag hade varit bästa vänner i ungefär två och ett halvt år och jag hade aldrig, aldrig, sett honom som mer än en kompis. Han ger mig verkligen inte de signalerna, överhuvudtaget. Precis som "dubbelve" har jag alltid haft lätt för att umgås med killar (som vänner) och därför känns det så konstigt att han ens nämner det. Hur skulle det påverka vår vänskap? Nej, sånt tycker jag att det är bäst att hålla inom sig, om jag ska vara ärlig.

Vad är egentligen rätt och fel när det gäller denna situationen?

Min kompis var en gång in love med killen som tog hennes oskuld. Det är nu över 2 år sedan och idag har hon pojkvän sedan över 1 år tillbaka. Jag undrar helt enkelt vad som är rätt och fel av en kompis. Hennes pojkvän är kompis med killen som tog hennes oskuld. Killen i fråga har under ett antal tillfällen försökt närma sig mig och gjort klara antydningar på att han är kåt på mig. Till och med hans kompisar har sagt att han tycker jag skulle vara en perfekt flickvän. Jag ser denna kille som en förbjuden sådan. Om jag nu mot all förmodan skulle vela nått med honom, ligga så som bli tillsammans med honom, skulle de då va fel av mig? Någon som känner igen en sådan här situation och vad ska man göra?

Jag börjar bli trött på att hålla mig till samma kille. Det kanske låter konstigt, men efter 2 år börjar man tänka på andra. Är det mina känslor som svalnat eller är det bara såhär det blir efter en tid?
Jag har nämligen föreställningen att det fortfarande ska vara som i början, då man inte ens brydde sig om att kolla efter snygga killar på stan, då man inte brydde sig om någonting överhuvudtaget - man slutade bry sig om sitt utseende och man sket i vad man stoppade i sig.

Men verkligheten är inte lika skön, inte överhuvudtaget faktiskt. Nu för tiden kollar jag åt andra på stan, undrar om de kollar på mig. När jag är ute dansar jag lite för intimt med killar och är mer än frestad av att bara böja mig fram och låta min tunga möta hans. Jag är grymt sugen på M (möjligtvis på grund av att han nu har skaffat flickvän och faktiskt är jävligt otillgänglig) och skulle inte banga ett ligg med honom. Ett ligg - bara för sakens skull. Bara för att jag alltid undrat hur det skulle vara. En engångsgrej helt enkelt. För jag vill ingenting mer med honom, det skulle inte funka, har jag kommit fram till.

Ja, det är ett dilemma.
Mina chanser med honom är nog som bortblåsta nu, och det är jävligt frustrerande.

Sjukt töntigt och trögt!
 
För några månader sedan hade jag pojkvän. Han var världen bäst faktiskt, men ändå inte de jag sökte. I alla fall, när jag var tillsammans med honom gjorde jag någon förbjudet. Jag fick nämligen upp ögonen för F. F har varit tillsammans med min kompis storasysters kompis i över 2 år, när de tog slut mellan dem så tog han kontakt med mig. På en förfest hemma hos min kompis fick jag för första gången riktig kontakt med honom. Vi började då skämta och snacka, kom bra överens helt enkelt. Vi stack sedan tillsammans till en bar och han bjöd. Under kvällen skämtade vi om att vi skulle ha sex på vår kompis 20 års fest i en hoppeborg. Efter den kvällen började F smsa mig och ringa mig. På vår kompis 20 års fest kunde han inte släppa vårt skämt helt. Jag hade mer än gärna velat knulla Fi hoppeborgen, problemet var att jag hade pojkvän. Så inget sex blev det, med honom i alla fall.

Den kvällen kommer jag ihåg tydligt, det var på något vis så jävla spännande, så som om de vore första gången jag blev kär eller som första gången man kom nära en kille. Inte för att de va så, men det var spännande, extra spännande med tanke på att jag hade pojkvän.

Jag var dum. Jag sov över med F 2 gånger då jag fortfarande var tillsammans med min pojkvän, jag lät honom sakta knäppa upp min BH och jag lät honom försiktigt smeka min kropp. När han för 20:e gången försökte kyssa mina läppar kunde jag inte låta bli att låta hans läppar närma sig mina. Men inte mer än de... Halvnaken i en säng med F när jag hade pojkvän. Fan va illa. Jag kunde inte motstå! Han är fortfarande en ögonsten för mig. När jag till slut tog mig modet och göra slut med min pojkvän hände inte särskilt mycke. Fram tills jag fick höra att han legat med en av mina kompisar mellan mig och hans ex. Skandal. För ett tag sen sov han hemma hos mig, sedan dess har vi inte snackat. Varken jag eller F har tagit kontakt.

Just nu avskyr jag honom, i alla fall hans personlighet. Och eller hur är det den som väger tyngst? F har i alla fall träffat en ny. Tjejen är född i Sverige men har bott i USA i åtta år med mamman. Jag har aldrig träffat henne, jag har däremot sett henne och hört ganska mycket om henne. Hur kan jag tycka illa om någon jag inte känner? Grejen är den att jag är inte så svartsjuk av mig, men av någon anledning gillar jag inte henne. Hon låtsas att hon inte kan svenska, även om hon bott största delen av sitt liv i Sverige. Hon verkar helt enkelt vara en mörk-bimbo. Jag avskyr männsikor som beteer sig så här. Därför tycker jag att det är så konstigt att jag inte kan gilla någon jag aldrig har snackat med. Detta är sjukt löjligt.

Men vad ska man göra åt saken? Många människor i min omgiving älskar att dömma och snacka, kanske är det en anledning om varför jag fått en så negativ bild av henne. För inte är jag kär..

En uppmaning till dig om läser detta. Låt aldrig dömma någon innan personen i fråga fått en ärlig chans, för det är så man skapar skitsnack, hat och en massa rykten. Det är vi tjejer experter på, tyvärr!

M skrev till mig på MSN idag. "Läget mannen?".
Det är vårt sätt att dölja det vi egentligen skulle vilja skriva:
"Hur är det, sötnos? Tänkte precis på dig...".

Vi har ett förflutet, minst sagt:
Vi var på G, han blev kär i mig, jag blev inte kär i honom. Såhär i efterhand vill jag skylla det på att han var alldeles för lättfångad, men vem är det egentligen jag försöker lura? Vi passar helt enkelt inte ihop överhuvudtaget.
Det är bara så svårt att glömma honom... han kommer alltid vid de mest olägliga tillfällena, när man känner sig svag och nere och i behov av de där pirriga känslorna som man bara får första gången man träffas ensam med en kille. Och så har han den där konstiga charmen som jag har så svårt för att säga nej till, trots att jag borde.
Har många gånger tänkt på hur det skulle vara om jag inte gett honom dissen och sen träffat min nuvarande pojkvän. Skulle vi vara tillsammans då? Och vilka hade jag umgåtts med under dessa två åren, isåfall?

Anyway, som jag skrev innan: Han skrev till mig på MSN idag, och berättade att han hade träffat en tjej.
Egentligen visste jag om det (min pojkvän nämnde det en dag men jag valde att inte lyssna särskilt mycket) men jag hade däremot inte sagt till M att jag visste om det. Ville att han skulle ta upp det själv, om han nu ens hade tänkt göra det. Och det gjorde han ju. Så jag spelade bara glatt förvånad: "Jaså? Vad kul! :)".
Jättekul, verkligen... Jag är så glad för din skull. Undrar om han kände ironin genom skärmen!?
Det hade inte förvånat mig. Vet inte varför jag reagerar som jag gör, jag har ju pojkvän. Eller jo, förresten, jag vet visst det varför jag reagerar som jag gör: Jag är jävligt svag för honom. That´s it.
Det är ett faktum jag inte kan förneka, och jag tänker inte göra det heller. Frågan är bara vad jag ska göra med känslorna? Söka upp tjejen och lägga en brevbomb framför hennes dörr eller helt enkelt gå vidare och inse att det aldrig kommer att bli vi två?

Jag tror det blir alternativ ett.