anonym -

M skrev till mig på MSN idag. "Läget mannen?".
Det är vårt sätt att dölja det vi egentligen skulle vilja skriva:
"Hur är det, sötnos? Tänkte precis på dig...".

Vi har ett förflutet, minst sagt:
Vi var på G, han blev kär i mig, jag blev inte kär i honom. Såhär i efterhand vill jag skylla det på att han var alldeles för lättfångad, men vem är det egentligen jag försöker lura? Vi passar helt enkelt inte ihop överhuvudtaget.
Det är bara så svårt att glömma honom... han kommer alltid vid de mest olägliga tillfällena, när man känner sig svag och nere och i behov av de där pirriga känslorna som man bara får första gången man träffas ensam med en kille. Och så har han den där konstiga charmen som jag har så svårt för att säga nej till, trots att jag borde.
Har många gånger tänkt på hur det skulle vara om jag inte gett honom dissen och sen träffat min nuvarande pojkvän. Skulle vi vara tillsammans då? Och vilka hade jag umgåtts med under dessa två åren, isåfall?

Anyway, som jag skrev innan: Han skrev till mig på MSN idag, och berättade att han hade träffat en tjej.
Egentligen visste jag om det (min pojkvän nämnde det en dag men jag valde att inte lyssna särskilt mycket) men jag hade däremot inte sagt till M att jag visste om det. Ville att han skulle ta upp det själv, om han nu ens hade tänkt göra det. Och det gjorde han ju. Så jag spelade bara glatt förvånad: "Jaså? Vad kul! :)".
Jättekul, verkligen... Jag är så glad för din skull. Undrar om han kände ironin genom skärmen!?
Det hade inte förvånat mig. Vet inte varför jag reagerar som jag gör, jag har ju pojkvän. Eller jo, förresten, jag vet visst det varför jag reagerar som jag gör: Jag är jävligt svag för honom. That´s it.
Det är ett faktum jag inte kan förneka, och jag tänker inte göra det heller. Frågan är bara vad jag ska göra med känslorna? Söka upp tjejen och lägga en brevbomb framför hennes dörr eller helt enkelt gå vidare och inse att det aldrig kommer att bli vi två?

Jag tror det blir alternativ ett.